Gruvor med järnmalm i Dannemora, Uppland.
Gruva i Norberg, del av Kärrgruvan.
Bruksort med anor från medeltiden. Innehades av kronan under 1500-talet.
Bruk vid Gavelhytteån i Sandvikens kommun. Orten Hammarby är känd sedan 1443, en hytta omtalas 1568 då även en hammare anlades. Bruket gick i konkurs 1879 och slogs samman med Hofors bruk. Verksamheten i Hammarby lades ned 1885.
Bruk vid Skeboån i Uppland.
Masugnar, anrikningsverk, gjuteri och mekanisk verkstad samt elektrostålverk i Lindesbergs kommun.
Bruk i Grängshammar, Säters kommun.
Verksamheten vid Surahammars bruk påbörjades redan under 1500-talet. Vid denna tid anlades en kronohammare vid Kolbäcksån. Bruksegendomens huvudbyggnad är belägen på en holme i ån. Vid 1600-talets slut bestod bruket endast av en mindre smedja. Efter att bruket övertogs av Sofia Christina Lilliestierna 1726, utvecklades verksamheten och företaget växte; Produktionen ökade och kvaliteten på järnet höjdes. Lillienstiernas järnstämpel kom att användas även efter hennes bortgång. Därefter kom bruket att byta ägare ett flertal gånger. Surahammars Bruks AB grundade 1891 VABIS, ett verkstadsföretag. År 1905 övertogs Svanå bruk och blev en del i företaget. År 1916 erhölls nästan alla bolagets aktier av ASEA. Surahammars Bruks AB är idag Skandinaviens enda tillverkare av elektroplåt med en årsproduktion på 70 000 ton. Företaget är en del av ”Tata Steel”.
Stripa gruva har varit i bruk sedan 1400-talet, med ett uppehåll mellan 1643-1771 på grund av bristande resurser. Stora Stripa gruvlag bildades 1783, varefter bolaget kom att ombildas ett antal gånger innan gruvan togs ur drift 1977. Mellan 1977-1991 fungerade Stripa gruva som forskningsgruva. Svensk Kärnbränslehantering undersökte då förutsättningar och möjligheter gällande slutförvaring av kärnkraftsavfall.
Järnmalmsbrytningen i Stråssa började på 1400-talet. Gruvan drevs under en lång tid av bergsmän, fram till dess att Stråssa Grufvebolag bildades 1874. Detta ombildades 1906 till aktiebolag. Redan följande år köptes gruvfältet av Metallurgiska AB. Efter ett antal turbulenta år och flera olika ägare, lades driften ned 1923, bland annat på grund av en sjunkande konjunktur. Vid 1950-talets mitt stod Grängeskoncernen som ägare och återigen påbörjades verksamheten vid Stråssa gruva med nya stora investeringar. Järnmalmen visade sig dock vara lågvärdig och man kunde inte konkurrera med andra bolag. Stråssa gruva samt bolagets andra gruvor överfördes 1978 till statligt ägda SSAB. På grund av dess dåliga lönsamhet, inleddes 1981 nedläggningen av gruvan som togs helt ur drift 1983. Under en period från och med 1984 fungerade Stråssa som besöksgruva och var Bergslagens djupaste. Även denna verksamhet lades dock ned, länspumparna stängdes och gruvan fylldes återigen med vatten.
Skeppsvarv
Bruket i Bjurfors, Norberg nämns första gången 1413, då under namnet Håkansbenning. Hyttan avvecklades på 1650-talet och ersattes av ett mässingsbruk.
Bruk med hyttor vid Mogruvälven, Nora
Gruvfält i Åtvidaberg med gruvorna Mormorsgruvan, Bersbogruvan, Bondgruvan, Eriksgruvan, Haggruvan, Glasgruvan, Garpgruvan samt Göthults-, Kroktorps-, Arvid Larssons-, Vestantorps-, Engfalls- och Malmviks-gruvorna.
Verksamhet med såg, mjölkvarn och smedja från 1400-talet vid Forsviksån i Västergötland. Idag industriarv.
Hytta och hammare för järnframställning belägen mellan sjöarna Sörälgen och Torrvarpen. Namnet känt sedan 1540.
Teglverket var Skandinavias eldste teglverk med røtter tilbake til Olav Kyrres tid. Opprinnelig ble alle teglvarer fremstilt ved håndforming, og i de eldste tider var dette slavearbeid. I 1860-70-årene ble det benyttet straffanger til arbeidet, og først i slutten av 1870-årene begynte man med maskiner til forming av murstein.
Share to